Barn av allas tid
Barn ska utvisas. Deras tillgång till internet begränsas och deras sociala utrymmen krymper. De är gängkriminella och farliga och deras musik är inte konst, det är hot mot allmän ordning. Dessutom vill de byta kön. De ska skickas till Kumla, och vi håller på att utvärdera om de får ha gosedjur eller inte.
Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?
Ett bra sett att utvärdera ett samhälles mörkaste impulser kan tas fram i hur de behandlar barn. Barn - inklusive tonåringar - befinner sig i en speciell position politiskt där de av olika skäl inte delges samma rättigheter och autonomi som resten av oss. Trots att det finns vissa sätt för dem att påverka deras omvärld, är de beroende av oss andra för att kunna formulera sig om sina önskningar, sin oro och sina förväntningar.
Det är därför barn är utmärkta sätt för den som vill pröva på auktoritär politik att söka rättfärdigande. Barn kan inte rösta. Barn har väldigt få sätt att uttrycka missnöje med samhället, eller ens skaffa sig en förståelse om varför beslut tas. De är både ekonomiskt, socialt och politiskt i en beroendeställning till vuxna, av både praktiska och ideologiska skäl. Därför är barn ett slags subjekt som i slutändan enbart hittar sin fulla verklighet i vuxnas fantasier. Man är orolig för barnen och alla faror som kan möta dem. Man är rädd för barnen och vad de kan tänkas göra. Man förstår dem inte, för man kan inte riktigt lyssna fullt ut. I ett samhällsklimat som rör sig allt längre ifrån öppenhet och tolerans, mot hierarki och självintresse, är barn ofta övermaktens första offer, och första ursäkt. Den som vill bygga en polisstat för hela samhället gör gott i att börja med barn. Den som vill bygga rädsla bland minoritetsgrupper - som invandrare och transpersoner - för att inskränka deras frihet kan med fördel använda barnen som ursäkt.
Barn får stå ut med rättsliga och sociala inskränkningar för "deras eget bästa", ofta som ett sätt att blidka oroade föräldrar som varken kan eller vill förstå deras barn. Det är en gratis-gåva till barnmisshandlare, religiösa sekter och de föräldrar som enbart skaffade barn för att uppfostra en techmiljardär eller idrottsstjärna i sin egen avbild. Man kan hota med rättstat eller fängelse. Man behöver inte förklara för sina barn varför de inte får gå in på någon hemsida eller engagera sig i vissa kulturella uttryck, det vill säga göra sitt jobb. Även då barnen har förstående föräldrar drabbas de, där bristande tillgång till samhörighet på internet påverkar familjer som isoleras av funktionsnedsättning eller språksvårigheter. I min erfarenhet är den bästa gåvan man kan skänka ett barn en förståelse för andra människors levda verklighet och perspektiv, ytor att skapa band bortom föräldrarnas socioekonomiska, religiösa och kulturella bakgrund. En marknadsskola och ett striktare internet är utmärkta sätt att få oss att glida längre ifrån varandra.
Allas vår frihet står på spel när barnen används som ursäkt. Barnens främst. Men när vi förväntas lämna över vår data och överge anonymitet för att kunna existera socialt på sociala medier gäller det oss alla. Drakoniska lagar om deras kläder, musiksmak och kulturella uttryck signalerar till samhället vad som är ok eller inte. Barn som drabbas av statliga övergrepp kan aldrig på riktigt socialiseras in i samhället och kostnaden för att återbygga tilliten är enorm. Föräldrar vars barn blir offer för dessa kränkningar ser sin samhällsstatus försämras, sina möjligheter till inflytande i samhället ifrågasatt. Samhället blir fienden när den stjäl deras barndom. Den lär förblir det om barnet överlever till vuxen ålder.
